Vinner strategier valet?

Med dryga tre veckor kvar till presidentvalet i USA så genomförs den andra presidentkandidatdebatten mellan Obama och Romney i natt. Debatten kommer att följas av en stor publik och kommenteras i medier över hela världen. Den efterföljande debatten om debatten kommer troligtvis att utgöras av otaliga analyser och tyckande om vem som vann debatten snarare än om innehållet i debatten. Den stora debatten om debatten kommer troligtvis även att kommentera kandidaternas strategier, allt från färgval på slipsen till debatteknik. Fokus på strategier och vinnare alltså, så ser valkampanjsrapporteringen ut mer och mer i många medier. Och presidentvalet i USA handlar mycket om vinnande kampanjstrategier för att lyckas kommunicera med människor och få dem att rösta.

Att presidentvalskampanjer i USA är oerhört strategiska råder heller ingen tvivel om. Stora resurser läggs på valkampanjer, dess strategier och tekniker, och medvetenheten om att kampanjstrategerna utgör en mycket viktig grupp är hög bland politiker och kandidater. Att det strategiska valkampanjandet ligger i framkant gör även att intresset från omvärlden är stort. De är många som vill lära av, inspireras av och utbildas av amerikanska valkampanjer bland politiker, journalister och kampanjstrateger, inte minst svenska. Men vad kan då överföras till vår kontext och de svenska valkampanjerna?

Svenska valkampanjer blir alltmer professionaliserade allteftersom politiska partier ser betydelsen av strategisk politisk kommunikation då väljarna blir mindre partilojala, partierna tappat medlemmar och den politiska debatten förflyttats till mediearenan.

Men vår undersökning av svenska riksdagsledamöters uppfattning om betydelsen av valkampanjsstrategier och kampanjtekniker för att vinna val visar att svenska politiker inte förlänar kampanjstrategier någon större vikt. I en svensk valkampanj är de politiska ledarna och de politiska sakfrågorna av större vikt anser de valda riksdagsledamöterna.

Detta resultat visar på att den största utmaningen för svenska partier och deras valkampanjstrateger kanske inte ligger i att utveckla och genomföra en strategisk valkampanj utan att utmaningen ligger i att övertyga sina egna politiker om vikten och betydelsen av strategisk politisk kommunikation för att kommunicera med människor och få deras röster.

Läs hela artikeln ”Do campaign strategies and tactics matter? Exploring party elite perceptions of what matters when explaining election outcomes” i Journal of Public Affairs här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/pa.1441/abstract

Väljarbeteendet och förtroendet

I sin söndagskrönika beskriver Peter Wolodarski på ett förträffligt sätt det nya väljarbeteendet som svenska politiker måste förhålla sig till idag. Dagens moderna väljare har skakat av sig partilojaliteter, byter parti mellan valen och under valkampanjerna samt röstar på olika partier på valdagen i de olika valen. Politiker och partier står ansikte mot ansikte med en ny värld av opålitliga väljare.

Men vi lever i en paradoxal värld eftersom forskning visar att det politiska arvet fortfarande är starkt i Sverige. Så å ena sidan har vi idag en ökad väljarrörlighet och röstsplittring men å andra sidan röstar fortfarande 68% av väljarna på samma politiska block som sina föräldrar. Vi kanske inte röstar på samma parti men vi har samma ideologiska hemvist som en av våra föräldrar.

Dagens väljarbeteende tyder på att svenska väljare blir allt mer individualiserade och viljan att binda upp sig i kollektiv minskar. Specifika frågor blir viktigare för valbeslut och politik blir mer en marknad där väljare ses som kunder. Samtidigt trängs fler och fler partier i mitten på den politiska skalan för att locka de attraktiva väljarna som inte alltid röstar på det samma gamla vanliga partiet. Insatsen blir dock risken att tappa de gamla trofasta väljarna som röstar ideologiskt som de alltid gjort och som sina föräldrar gjort. Vända kappan efter vinden eller stå fast vid sin ideologi är frågan som moderna politiker och partier måste brottas med.

Ja, det är sannerligen en besvärlig marknad med besvärliga kunder som politiska aktörer ger sig in i. För till syvende och sist måste de skapa förtroende hos sina väljare annars kommer de att förlora både de trogna väljarna och de potentiella nya väljarna. Politikens marknad är ju oundvikligen annorlunda än säg tvålmarknaden och förtroende är ju ofrånkomligen politikens viktigaste hårdvaluta men exakt hur politiskt förtroende skapas tvistar fortfarande de lärda om.