‘Vinner kommunikationsexperter valet?’ i Almedalen 2014

Forskning från de svenska valen under 2000-talet visar att politiska partier förändrar och utvecklar sina kampanjstrategier och metoder för att kommunicera med väljarna. Partierna tar också allt oftare hjälp från kommunikationsexperter i kampanjarbetet.

Vad händer med de politiska valkampanjerna när olika kommunikationsexperter kliver in i politiken med sin kompetens? Det har varit utgångspunkten för de frågor som vi kommer att diskutera tillsammans med en spännande panel på vårt seminarie i Almedalen.

Jag och min kollega Christina Grandien kommer att presentera aktuell forskning som sedan diskuteras i panelen som består av personer som klivit in i den politiska valrörelsen som kommunikationsexperter.

Medverkar gör David Orlic, kommunikatör och byråledare som arbetar hos Socialdemokraterna i valrörelsen, Emma Rung, kampanjledare hos Miljöpartiet, Ola Spännar, kommunikationschef i Centerpertiet . Modererar gör forskaren Marie Grusell från Göteborgs Universitet.

Dessutom kommer seminariet att direktsändas i SVT2 så om du inte är på plats så kan du ta del av det direkt eller på SVT Forum webben.

När: Tisdag 1 Juli, 15.30-16.30

Var: Campus Gotlands lokaler, Cramérgatan 3, Visby

Supervalåret 2014 och nya Game of Cards – är de här nu?

Ingen har väl undgått att Supervalåret 2014 har startat. Och med det spekulationerna, täta opinionsundersökningar, politiska debatter, strategiska planer och så klart fokus på den stora frågan: Vem vinner matchen? Temperaturen i den politiska sfären höjs gradvis helt enkelt!

Den senaste veckan har debatt- och ledarsidor flitigt diskuterat hur den kommande valkampanjen kommer att se ut och huruvida det kanske blir den hårdaste och smutsigaste i vår historia. Många befarar att fula strategier kommer att användas och att alla medel helt plötsligt är tillåtna i kampen om väljarna.

Men, frågar sig vän av politisk ordning, var är fokusen på de viktigaste politiska framtidsfrågorna för EU och Sverige? Är det inte det val handlar om frågar sig demokratins förespråkare, att välja och lägga sin röst på de bästa politiska förslagen?

Jag tror vi kan vara mer eller mindre lugna. Förvisso så ökar fokuseringen på det politiska spelet i medierna och de politiska partierna blir allt mer professionella i sitt strategiska kampanjarbete men forskningen visar att majoriteten av politiska nyheter fortfarande tar upp politiska sakfrågor och att partierna och deras politiker helst av allt vill prata politik.

Så vi kanske alla får en bit av det vi vill ha: en valkampanj som höjer den politiska temperaturen med fokus på politisk framtidsfrågor och en gnutta svenskifierade Game of Cards konspirationer (för det är fler än jag som tittar och fascineras)!

Almedalen 2013

Under årets Almedalsvecka kommer vårt forskningscentrum Demicom att presentera delar av vår forskning. Det blir en heldag med forskning och diskussioner angående politisk kommunikation, mediernas villkor, valkampanjen 2010 och även PR-branschens utveckling. Vi finns på plats onsdagen 3 juli på Björkanders Magasin i Visby med följande programpunkter:

Opinionsbildning under finanskrisen 2008-2010: Hur lyckades regeringen gå förtroendemässigt stärkta ur krisen?                                                      Doktorand Kajsa Falasca

Finanskrisen drabbade världen 2008 och blev snabbt en central och viktig politisk fråga. Det blev en dramatisk höst med efterföljande sviktande ekonomisk utveckling i Sverige vilket en massiv och negativ medierapportering vittnade om. Trots detta så lyckades regeringen inte bara behålla men även stärka sitt förtroende bland medborgarna. I strid med etablerade teorier om opinionsbildning gick regeringen genom finanskrisen med stärkt förtroende.

Detta seminarium kommer att presentera forskningsresultat som berör frågorna om hur medierna rapporterade om finanskrisen, hur regeringen och andra myndigheter lyckades kommunicera sina budskap i krisen samt hur detta påverkade opinionsläget.

Hur kommunicera med väljarna i valrörelsen 2014: Har partierna lärt sig läxan – eller gör de om samma misstag som förr?                                 Professor Lars Nord

Aktuell forskning kring den förra valrörelsen 2010 visar nu att det fanns betydande skillnader hos partierna vad gäller synen på kampanjen och effektiva kommunikationskanaler före och efter valrörelsen.  Frågan är om partierna dragit några lärdomar av dessa slutsatser och vad det i så fall betyder för deras kampanjarbete under supervalåret 2014. Under detta seminarium redovisas deras skiftande kampanjperspektiv, de mest överskattade och underskattade kampanjverktygen i den svenska valrörelsen och de mest effektiva metoderna för att kommunicera med väljarna.

Professionalism och yrkesetik inom kommunikationsbranschen.    Doktorand Christina Grandien

Kommunikationsyrket har genomgått en mängd förändringar de senaste åren som får konsekvenser både för de yrkesverksammas vardag och för hur det omgivande samhället uppfattar branschen. Till exempel har antalet yrkesverksamma ökat, man arbetar med nya typer av uppgifter och inom en mängd nya områden. Konkurrensen inom branschen och med närliggande branscher blir också allt hårdare och skapar en större marknadsorientering.

Detta seminarium kommer att presentera en undersökning om hur kommunikatörer inom olika delar av branschen ser på att arbeta inom kommunikationsområdet, hur de ser på relationen med sina kunder eller till den organisation de arbetar inom men också hur de ser på yrkesetiska frågor som exempelvis huruvida branschen behöver gemensamma etiska riktlinjer, om PR-byråer ska redovisa sina kunder öppet, eller var man hämtar kunskap om yrkesetik.

Varmt välkomna!

Unga ratar politiska dinosaurier

Det är många som har konstaterat att folkrörelsepartiernas tid är förbi. Vissa hävdar till och med att politiska partier som vi känner dem idag är utdöda inom 40-50 år, förpassade till en dinosauriekyrkogård. Tidigare trogna medlemmarna försvinner från partierna och unga rekryteras inte som förr. Denna utveckling har resulterat i bekymrade miner och rynkade pannor som frågat sig; Varför engagerar sig inte de unga i samhället och politiken? Vem ska säkra det demokratiska styret? Får vi en elitdemokrati med endast yrkespolitiker?

Efter att många under en lång tid förfasat sig över ungdomens förflackning och ointresse av politik möts vi idag av nya lite mer positiva forskningsrön presenterade i DN Debatt. Hepp, ungdomar är intresserade men de engageras alltså inte av de politiska partierna! Så det finns en stor grupp unga som har ett politiskt engagemang och intresse, som diskutera och de kan tänka sig att delta i det politiska livet om det är nödvändigt, om de tillfrågas.

Valundersökningar från 2010 visar också mycket tydligt att valdeltagandet ökade mest ibland medborgare under 30 år. Opinionsundersökningar visar att det finns ett stort intresse för samhällsfrågor bland unga. Enkätundersökningar visar att unga gärna och ofta tar del och söker upp politisk information genom internet.

Kan det helt enkelt vara så att när information om de olika politiska alternativen blir mer lättillgänglig, när det finns debatter och diskussioner som man kan följa utan att delta på stormöten, när man kan engagera sig utan att ta till en megafon på gatan så öppnar det nya vägar mot ett politiskt deltagande för fler?

Man kan alltså hoppas att olika arenor för politik och samhällsdebatt öppnas upp för ett nytt engagemang, att medierna fortsätter att leverera viktig information, granskning och debatt, att demokratin stärks och att de gamla dinosaurierna ger plats för en ny evolution.

Vinner strategier valet?

Med dryga tre veckor kvar till presidentvalet i USA så genomförs den andra presidentkandidatdebatten mellan Obama och Romney i natt. Debatten kommer att följas av en stor publik och kommenteras i medier över hela världen. Den efterföljande debatten om debatten kommer troligtvis att utgöras av otaliga analyser och tyckande om vem som vann debatten snarare än om innehållet i debatten. Den stora debatten om debatten kommer troligtvis även att kommentera kandidaternas strategier, allt från färgval på slipsen till debatteknik. Fokus på strategier och vinnare alltså, så ser valkampanjsrapporteringen ut mer och mer i många medier. Och presidentvalet i USA handlar mycket om vinnande kampanjstrategier för att lyckas kommunicera med människor och få dem att rösta.

Att presidentvalskampanjer i USA är oerhört strategiska råder heller ingen tvivel om. Stora resurser läggs på valkampanjer, dess strategier och tekniker, och medvetenheten om att kampanjstrategerna utgör en mycket viktig grupp är hög bland politiker och kandidater. Att det strategiska valkampanjandet ligger i framkant gör även att intresset från omvärlden är stort. De är många som vill lära av, inspireras av och utbildas av amerikanska valkampanjer bland politiker, journalister och kampanjstrateger, inte minst svenska. Men vad kan då överföras till vår kontext och de svenska valkampanjerna?

Svenska valkampanjer blir alltmer professionaliserade allteftersom politiska partier ser betydelsen av strategisk politisk kommunikation då väljarna blir mindre partilojala, partierna tappat medlemmar och den politiska debatten förflyttats till mediearenan.

Men vår undersökning av svenska riksdagsledamöters uppfattning om betydelsen av valkampanjsstrategier och kampanjtekniker för att vinna val visar att svenska politiker inte förlänar kampanjstrategier någon större vikt. I en svensk valkampanj är de politiska ledarna och de politiska sakfrågorna av större vikt anser de valda riksdagsledamöterna.

Detta resultat visar på att den största utmaningen för svenska partier och deras valkampanjstrateger kanske inte ligger i att utveckla och genomföra en strategisk valkampanj utan att utmaningen ligger i att övertyga sina egna politiker om vikten och betydelsen av strategisk politisk kommunikation för att kommunicera med människor och få deras röster.

Läs hela artikeln ”Do campaign strategies and tactics matter? Exploring party elite perceptions of what matters when explaining election outcomes” i Journal of Public Affairs här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/pa.1441/abstract

Väljarbeteendet och förtroendet

I sin söndagskrönika beskriver Peter Wolodarski på ett förträffligt sätt det nya väljarbeteendet som svenska politiker måste förhålla sig till idag. Dagens moderna väljare har skakat av sig partilojaliteter, byter parti mellan valen och under valkampanjerna samt röstar på olika partier på valdagen i de olika valen. Politiker och partier står ansikte mot ansikte med en ny värld av opålitliga väljare.

Men vi lever i en paradoxal värld eftersom forskning visar att det politiska arvet fortfarande är starkt i Sverige. Så å ena sidan har vi idag en ökad väljarrörlighet och röstsplittring men å andra sidan röstar fortfarande 68% av väljarna på samma politiska block som sina föräldrar. Vi kanske inte röstar på samma parti men vi har samma ideologiska hemvist som en av våra föräldrar.

Dagens väljarbeteende tyder på att svenska väljare blir allt mer individualiserade och viljan att binda upp sig i kollektiv minskar. Specifika frågor blir viktigare för valbeslut och politik blir mer en marknad där väljare ses som kunder. Samtidigt trängs fler och fler partier i mitten på den politiska skalan för att locka de attraktiva väljarna som inte alltid röstar på det samma gamla vanliga partiet. Insatsen blir dock risken att tappa de gamla trofasta väljarna som röstar ideologiskt som de alltid gjort och som sina föräldrar gjort. Vända kappan efter vinden eller stå fast vid sin ideologi är frågan som moderna politiker och partier måste brottas med.

Ja, det är sannerligen en besvärlig marknad med besvärliga kunder som politiska aktörer ger sig in i. För till syvende och sist måste de skapa förtroende hos sina väljare annars kommer de att förlora både de trogna väljarna och de potentiella nya väljarna. Politikens marknad är ju oundvikligen annorlunda än säg tvålmarknaden och förtroende är ju ofrånkomligen politikens viktigaste hårdvaluta men exakt hur politiskt förtroende skapas tvistar fortfarande de lärda om.

Professionella partier och politiker

Trots att engagemanget för samhällsfrågor ökar så minskar intresset för politik. De politiska partierna tappar medlemmar i en takt som gör att de inom en snar framtid inte kommer att ha många medlemmar att tala om. Folkrörelsepartiernas tid är förbi.

I en ny avhandling diskuterar Svend Dahl just folkrörelsepartiernas öde i Sverige. Dessa rörelser som skapade identiteter för människor och omformade ideer om samhällsutveckling till parlamentarisk handling kan idag beskrivas som professionella partier med professionella politiker.

I vårt moderna samhälle förlitar vi oss allt mer på experter i allt fler frågor. Vi har även högt förtroende för olika experter. Och det är ju liksom tanken med professionalisering av olika yrkesroller, att förtroendet och anseendet ska stärkas. Men det finns ett tydligt undantag – politiker och politiska partier.

På grund av eller trots att politiker och politiska partier professionaliseras så verkar de ha ett förtroendeproblem. I Italien har det gått så långt att landets högsta politiska organ, den nya regeringen, presenteras som en expertgrupp utan politiker. Kanske dags att dumpa politikerordet och prata om samhällsexperter med samhällsmakt istället.