Nygamla kanaler

Det har varit stiltje i bloggandet! Men nuförtiden hörs jag varje måndag i en radio nära dig – P4 Västernorrlands nyhetsmorgon kl 8.10 som sociala medier korrespondent.

Där snackar vi om vilka nyheter som disskuteras och debatteras just nu. I veckans program pratade vi om flyktingkatastrofen som sker just nu i världen, vid EU’s gränser och hur vi hanterar detta i sociala medier. Lyssna!

Annons

‘Vinner kommunikationsexperter valet?’ i Almedalen 2014

Forskning från de svenska valen under 2000-talet visar att politiska partier förändrar och utvecklar sina kampanjstrategier och metoder för att kommunicera med väljarna. Partierna tar också allt oftare hjälp från kommunikationsexperter i kampanjarbetet.

Vad händer med de politiska valkampanjerna när olika kommunikationsexperter kliver in i politiken med sin kompetens? Det har varit utgångspunkten för de frågor som vi kommer att diskutera tillsammans med en spännande panel på vårt seminarie i Almedalen.

Jag och min kollega Christina Grandien kommer att presentera aktuell forskning som sedan diskuteras i panelen som består av personer som klivit in i den politiska valrörelsen som kommunikationsexperter.

Medverkar gör David Orlic, kommunikatör och byråledare som arbetar hos Socialdemokraterna i valrörelsen, Emma Rung, kampanjledare hos Miljöpartiet, Ola Spännar, kommunikationschef i Centerpertiet . Modererar gör forskaren Marie Grusell från Göteborgs Universitet.

Dessutom kommer seminariet att direktsändas i SVT2 så om du inte är på plats så kan du ta del av det direkt eller på SVT Forum webben.

När: Tisdag 1 Juli, 15.30-16.30

Var: Campus Gotlands lokaler, Cramérgatan 3, Visby

Professionaliseringen av svenska partier och valrörelsen

Idag skriver jag i Sydsvenskan om professionaliseringen av svenska politiska partier och deras kommunikation:

I det senaste riksdagsvalet 2010 bestämde 53 procent av väljarna vilket parti de skulle rösta på och 17 procent bytte parti under de tre sista intensiva veckorna av valkampanjen.

I takt med att väljarna allt senare bestämmer vem de ska rösta på ökar valrörelsens betydelse för de politiska partierna.

Noga planerade kampanjer och nya strategier för att nå väljare möts ofta av misstänksamhet och debatteras flitigt i medierna som problematiskt för demokratin. Farhågor om smutsiga kampanjer och slipade reklambudskap istället för fokus på sakpolitik förs fram. Risken att väljarna tappar förtroende för politiker, intresse för politik och väljer att inte rösta målas upp.

Men valrörelsen 2010 visar på en annan utveckling. Människors intresse för politik ökade, förtroendet för politiker förstärktes och valdeltagandet gick upp. Den ovissa och spännande valrörelsen med ökande kampanjinsatser från partierna och en intensiv bevakning i medierna följdes med stort intresse av de flesta väljare.

De moderna valkampanjerna utspelar sig på många olika ställen, i sociala medier, på andra platser på nätet, i journaliststyrda medier, i samband med dörrknackning och på gator och torg. Det gör att de politiska partierna måste vara mer professionella i sin kontakt med väljarna. Mer resurser satsas på en effektiv organisation, ett ökat användande av olika metoder för opinionsanalys, en väl utarbetad mediestrategi och olika sätt att få kontakt väljarna.

Att partiernas kampanjer inte avgör ett val är en självklarhet. Människors politiska åsikter formas och påverkas av mycket mer, men en framgångsrik kampanj kan mobilisera och aktivera möjliga väljare. Och ur ett demokratiskt perspektiv är det positivt om valrörelser aktiverar människors politiska intresse och engagemang.

Professionaliseringen av politiska partier har i Sverige inte lett till att valkampanjer styrs av konsulter och kommunikationsexperter. Fortfarande har partiledningarna kontrollen och de fokuserar hellre på politik än på spektakulära kampanjstrategier. Men professionaliseringen har lett till att partierna insett att det finns nya möjligheter. De använder sig av fler kommunikationskanaler och det gör att det aldrig har varit så lätt att ta del av politisk information som nu.

Människor kan ta del av en valrörelse på sina egna villkor. Politisk information finns på nätet några klick bort. Men det innebär också att det aldrig har varit så lätt att undvika politik. Det finns alltid andra kanaler att välja om något politiskt dyker upp.

Ändå visade valrörelsen 2010 på ett fortsatt starkt intresse för de klassiska partiledardebatter som avslutar valrörelsen liksom att de flesta väljare under valrörelsen får sin politiska information via klassiska medier som tidningar och TV-nyheter. Även om det har gått fyra år sedan det senaste valet finns det all anledning att tro att det är på samma sätt idag. Studier visar att sociala medier inte har tagit över nyhetsförmedlingen.

De traditionella medierna utgör fortfarande den viktigaste kanalen i partiernas kommunikation med väljarna och det har stor betydelse för ett parti om det kan påverka vilka frågor som dominerar medierapporteringen och hur dessa frågor beskrivs.

En modern valrörelse handlar till mångt och mycket om att påverka mediernas beskrivning av verkligheten på ett sätt som är fördelaktigt för det egna partiet.

Mediernas bevakning av valrörelserna har intensifierats och förändrats genom en ökad rapportering om det politiska spelet istället för de politiska sakfrågor. Och de politiska partierna har lärt sig mer om hur de kan få uppmärksamhet i medierna.

Genomtänkta mediestrategier är ett av de viktigaste uttrycken för en pågående professionalisering av partiernas valkampanjer.

När omvärlden förändras och skapar nya förutsättningar måste de politiska partierna också förändras för att behålla kontakten med och förtroendet hos väljarna.

Supervalåret 2014 och nya Game of Cards – är de här nu?

Ingen har väl undgått att Supervalåret 2014 har startat. Och med det spekulationerna, täta opinionsundersökningar, politiska debatter, strategiska planer och så klart fokus på den stora frågan: Vem vinner matchen? Temperaturen i den politiska sfären höjs gradvis helt enkelt!

Den senaste veckan har debatt- och ledarsidor flitigt diskuterat hur den kommande valkampanjen kommer att se ut och huruvida det kanske blir den hårdaste och smutsigaste i vår historia. Många befarar att fula strategier kommer att användas och att alla medel helt plötsligt är tillåtna i kampen om väljarna.

Men, frågar sig vän av politisk ordning, var är fokusen på de viktigaste politiska framtidsfrågorna för EU och Sverige? Är det inte det val handlar om frågar sig demokratins förespråkare, att välja och lägga sin röst på de bästa politiska förslagen?

Jag tror vi kan vara mer eller mindre lugna. Förvisso så ökar fokuseringen på det politiska spelet i medierna och de politiska partierna blir allt mer professionella i sitt strategiska kampanjarbete men forskningen visar att majoriteten av politiska nyheter fortfarande tar upp politiska sakfrågor och att partierna och deras politiker helst av allt vill prata politik.

Så vi kanske alla får en bit av det vi vill ha: en valkampanj som höjer den politiska temperaturen med fokus på politisk framtidsfrågor och en gnutta svenskifierade Game of Cards konspirationer (för det är fler än jag som tittar och fascineras)!

Unga ratar politiska dinosaurier

Det är många som har konstaterat att folkrörelsepartiernas tid är förbi. Vissa hävdar till och med att politiska partier som vi känner dem idag är utdöda inom 40-50 år, förpassade till en dinosauriekyrkogård. Tidigare trogna medlemmarna försvinner från partierna och unga rekryteras inte som förr. Denna utveckling har resulterat i bekymrade miner och rynkade pannor som frågat sig; Varför engagerar sig inte de unga i samhället och politiken? Vem ska säkra det demokratiska styret? Får vi en elitdemokrati med endast yrkespolitiker?

Efter att många under en lång tid förfasat sig över ungdomens förflackning och ointresse av politik möts vi idag av nya lite mer positiva forskningsrön presenterade i DN Debatt. Hepp, ungdomar är intresserade men de engageras alltså inte av de politiska partierna! Så det finns en stor grupp unga som har ett politiskt engagemang och intresse, som diskutera och de kan tänka sig att delta i det politiska livet om det är nödvändigt, om de tillfrågas.

Valundersökningar från 2010 visar också mycket tydligt att valdeltagandet ökade mest ibland medborgare under 30 år. Opinionsundersökningar visar att det finns ett stort intresse för samhällsfrågor bland unga. Enkätundersökningar visar att unga gärna och ofta tar del och söker upp politisk information genom internet.

Kan det helt enkelt vara så att när information om de olika politiska alternativen blir mer lättillgänglig, när det finns debatter och diskussioner som man kan följa utan att delta på stormöten, när man kan engagera sig utan att ta till en megafon på gatan så öppnar det nya vägar mot ett politiskt deltagande för fler?

Man kan alltså hoppas att olika arenor för politik och samhällsdebatt öppnas upp för ett nytt engagemang, att medierna fortsätter att leverera viktig information, granskning och debatt, att demokratin stärks och att de gamla dinosaurierna ger plats för en ny evolution.

Vinner strategier valet?

Med dryga tre veckor kvar till presidentvalet i USA så genomförs den andra presidentkandidatdebatten mellan Obama och Romney i natt. Debatten kommer att följas av en stor publik och kommenteras i medier över hela världen. Den efterföljande debatten om debatten kommer troligtvis att utgöras av otaliga analyser och tyckande om vem som vann debatten snarare än om innehållet i debatten. Den stora debatten om debatten kommer troligtvis även att kommentera kandidaternas strategier, allt från färgval på slipsen till debatteknik. Fokus på strategier och vinnare alltså, så ser valkampanjsrapporteringen ut mer och mer i många medier. Och presidentvalet i USA handlar mycket om vinnande kampanjstrategier för att lyckas kommunicera med människor och få dem att rösta.

Att presidentvalskampanjer i USA är oerhört strategiska råder heller ingen tvivel om. Stora resurser läggs på valkampanjer, dess strategier och tekniker, och medvetenheten om att kampanjstrategerna utgör en mycket viktig grupp är hög bland politiker och kandidater. Att det strategiska valkampanjandet ligger i framkant gör även att intresset från omvärlden är stort. De är många som vill lära av, inspireras av och utbildas av amerikanska valkampanjer bland politiker, journalister och kampanjstrateger, inte minst svenska. Men vad kan då överföras till vår kontext och de svenska valkampanjerna?

Svenska valkampanjer blir alltmer professionaliserade allteftersom politiska partier ser betydelsen av strategisk politisk kommunikation då väljarna blir mindre partilojala, partierna tappat medlemmar och den politiska debatten förflyttats till mediearenan.

Men vår undersökning av svenska riksdagsledamöters uppfattning om betydelsen av valkampanjsstrategier och kampanjtekniker för att vinna val visar att svenska politiker inte förlänar kampanjstrategier någon större vikt. I en svensk valkampanj är de politiska ledarna och de politiska sakfrågorna av större vikt anser de valda riksdagsledamöterna.

Detta resultat visar på att den största utmaningen för svenska partier och deras valkampanjstrateger kanske inte ligger i att utveckla och genomföra en strategisk valkampanj utan att utmaningen ligger i att övertyga sina egna politiker om vikten och betydelsen av strategisk politisk kommunikation för att kommunicera med människor och få deras röster.

Läs hela artikeln ”Do campaign strategies and tactics matter? Exploring party elite perceptions of what matters when explaining election outcomes” i Journal of Public Affairs här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/pa.1441/abstract

Historisk kris

Så debatteras ännu en gång mediernas ansvar för den pågående krisen inom Socialdemokratin och mer specifikt deras ordförande Juholt. Mediedrevet ställs ansvarigt för att skapa och driva på krisen av vissa debattörer. Och visst kan det vara smärtsamt att se den följetong som spelas upp i medierna, denna långdragna dödskamp – kommer han att avgå? när? – som kan mäta sig med ett klassiskt drama.

Men för de flesta medier så är detta drama som godis för barn, omöjligt att motstå. Det har alla de rätta ingredienserna och i stort sett alla är intresserade. Sveriges historiskt största, mäktigaste och mest inflytelserika parti faller handlöst och dramats huvudperson Juholt serverar nyhet efter nyhet. Den journalistiska granskningen ter sig lekande lätt, inget tidskrävande gräv krävs – det gäller bara att lyssna och ha lite koll på aktuell politik.

Visst kan medierna kritiseras på grund av ett ökat användande av anonyma källor och    otyget att journalister intervjuar andra journalister i brist på andra källor och ja visst går drevet. Men är en intensiv och ensidig mediebevakning alltid ett negativt mediedrev eller helt enkelt en befogad granskning av ett otroligt viktigt, historiskt och avgörande skede i svensk politik. Den politiska verkligheten ser onekligen radikalt annorlunda ut idag sett ur ett historiskt perspektiv – socialdemokratiska partiet faller ju handlöst. Framtiden är som alltid oviss och spännande.

Väljarbeteendet och förtroendet

I sin söndagskrönika beskriver Peter Wolodarski på ett förträffligt sätt det nya väljarbeteendet som svenska politiker måste förhålla sig till idag. Dagens moderna väljare har skakat av sig partilojaliteter, byter parti mellan valen och under valkampanjerna samt röstar på olika partier på valdagen i de olika valen. Politiker och partier står ansikte mot ansikte med en ny värld av opålitliga väljare.

Men vi lever i en paradoxal värld eftersom forskning visar att det politiska arvet fortfarande är starkt i Sverige. Så å ena sidan har vi idag en ökad väljarrörlighet och röstsplittring men å andra sidan röstar fortfarande 68% av väljarna på samma politiska block som sina föräldrar. Vi kanske inte röstar på samma parti men vi har samma ideologiska hemvist som en av våra föräldrar.

Dagens väljarbeteende tyder på att svenska väljare blir allt mer individualiserade och viljan att binda upp sig i kollektiv minskar. Specifika frågor blir viktigare för valbeslut och politik blir mer en marknad där väljare ses som kunder. Samtidigt trängs fler och fler partier i mitten på den politiska skalan för att locka de attraktiva väljarna som inte alltid röstar på det samma gamla vanliga partiet. Insatsen blir dock risken att tappa de gamla trofasta väljarna som röstar ideologiskt som de alltid gjort och som sina föräldrar gjort. Vända kappan efter vinden eller stå fast vid sin ideologi är frågan som moderna politiker och partier måste brottas med.

Ja, det är sannerligen en besvärlig marknad med besvärliga kunder som politiska aktörer ger sig in i. För till syvende och sist måste de skapa förtroende hos sina väljare annars kommer de att förlora både de trogna väljarna och de potentiella nya väljarna. Politikens marknad är ju oundvikligen annorlunda än säg tvålmarknaden och förtroende är ju ofrånkomligen politikens viktigaste hårdvaluta men exakt hur politiskt förtroende skapas tvistar fortfarande de lärda om.

Juholt och förtroendet

De är  många nu som anser att medierna skapat och driver på Håkan Juholts kris. Tyvärr vinner man inga val eller opinionsundersökningar på att skylla på medierna. De fungerar som de gör, de värderar nyheter som de gör och det är något alla politiska partier och politiker måste lära sig att leva med. Och det är väl självklart att det som händer inom Socialdemokratiska partiet och runtikring dess partiledare har nyhetsvärde.

Sveriges största parti har rekordlågt opinionsstöd, det pratas om partikris, idélöshet, flera partitoppar vill inte uttala sitt stöd för partiledaren Juholt. Idag väljer även Mona Sahlin att passa på frågan om Juholt blir kvar till valet. Om medierna inte skriver om detta så vad ska politiska journalister då skriva om?

Trots att Juholt drömmer om en ny folkrörelse med partiledardebatter på idrottsarenor så måste han till syvende och sist inse att vi lever i en medialiserad tid där de flesta människor får sin politiska information via olika typer av medier och alla politiska aktörer måste anpassa sig till det. Det kanske också är viktigt att inse att de politiska partierna tappar medlemmar och kärnväljare samtidigt som allt fler människor byter parti mellan valen och inte ens röstar på samma parti i alla val.

Välkommen till en värld med opålitliga väljare och medier som styrs av medielogiken.