Unga ratar politiska dinosaurier

Det är många som har konstaterat att folkrörelsepartiernas tid är förbi. Vissa hävdar till och med att politiska partier som vi känner dem idag är utdöda inom 40-50 år, förpassade till en dinosauriekyrkogård. Tidigare trogna medlemmarna försvinner från partierna och unga rekryteras inte som förr. Denna utveckling har resulterat i bekymrade miner och rynkade pannor som frågat sig; Varför engagerar sig inte de unga i samhället och politiken? Vem ska säkra det demokratiska styret? Får vi en elitdemokrati med endast yrkespolitiker?

Efter att många under en lång tid förfasat sig över ungdomens förflackning och ointresse av politik möts vi idag av nya lite mer positiva forskningsrön presenterade i DN Debatt. Hepp, ungdomar är intresserade men de engageras alltså inte av de politiska partierna! Så det finns en stor grupp unga som har ett politiskt engagemang och intresse, som diskutera och de kan tänka sig att delta i det politiska livet om det är nödvändigt, om de tillfrågas.

Valundersökningar från 2010 visar också mycket tydligt att valdeltagandet ökade mest ibland medborgare under 30 år. Opinionsundersökningar visar att det finns ett stort intresse för samhällsfrågor bland unga. Enkätundersökningar visar att unga gärna och ofta tar del och söker upp politisk information genom internet.

Kan det helt enkelt vara så att när information om de olika politiska alternativen blir mer lättillgänglig, när det finns debatter och diskussioner som man kan följa utan att delta på stormöten, när man kan engagera sig utan att ta till en megafon på gatan så öppnar det nya vägar mot ett politiskt deltagande för fler?

Man kan alltså hoppas att olika arenor för politik och samhällsdebatt öppnas upp för ett nytt engagemang, att medierna fortsätter att leverera viktig information, granskning och debatt, att demokratin stärks och att de gamla dinosaurierna ger plats för en ny evolution.

Vinner strategier valet?

Med dryga tre veckor kvar till presidentvalet i USA så genomförs den andra presidentkandidatdebatten mellan Obama och Romney i natt. Debatten kommer att följas av en stor publik och kommenteras i medier över hela världen. Den efterföljande debatten om debatten kommer troligtvis att utgöras av otaliga analyser och tyckande om vem som vann debatten snarare än om innehållet i debatten. Den stora debatten om debatten kommer troligtvis även att kommentera kandidaternas strategier, allt från färgval på slipsen till debatteknik. Fokus på strategier och vinnare alltså, så ser valkampanjsrapporteringen ut mer och mer i många medier. Och presidentvalet i USA handlar mycket om vinnande kampanjstrategier för att lyckas kommunicera med människor och få dem att rösta.

Att presidentvalskampanjer i USA är oerhört strategiska råder heller ingen tvivel om. Stora resurser läggs på valkampanjer, dess strategier och tekniker, och medvetenheten om att kampanjstrategerna utgör en mycket viktig grupp är hög bland politiker och kandidater. Att det strategiska valkampanjandet ligger i framkant gör även att intresset från omvärlden är stort. De är många som vill lära av, inspireras av och utbildas av amerikanska valkampanjer bland politiker, journalister och kampanjstrateger, inte minst svenska. Men vad kan då överföras till vår kontext och de svenska valkampanjerna?

Svenska valkampanjer blir alltmer professionaliserade allteftersom politiska partier ser betydelsen av strategisk politisk kommunikation då väljarna blir mindre partilojala, partierna tappat medlemmar och den politiska debatten förflyttats till mediearenan.

Men vår undersökning av svenska riksdagsledamöters uppfattning om betydelsen av valkampanjsstrategier och kampanjtekniker för att vinna val visar att svenska politiker inte förlänar kampanjstrategier någon större vikt. I en svensk valkampanj är de politiska ledarna och de politiska sakfrågorna av större vikt anser de valda riksdagsledamöterna.

Detta resultat visar på att den största utmaningen för svenska partier och deras valkampanjstrateger kanske inte ligger i att utveckla och genomföra en strategisk valkampanj utan att utmaningen ligger i att övertyga sina egna politiker om vikten och betydelsen av strategisk politisk kommunikation för att kommunicera med människor och få deras röster.

Läs hela artikeln ”Do campaign strategies and tactics matter? Exploring party elite perceptions of what matters when explaining election outcomes” i Journal of Public Affairs här: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/pa.1441/abstract

Väljarbeteendet och förtroendet

I sin söndagskrönika beskriver Peter Wolodarski på ett förträffligt sätt det nya väljarbeteendet som svenska politiker måste förhålla sig till idag. Dagens moderna väljare har skakat av sig partilojaliteter, byter parti mellan valen och under valkampanjerna samt röstar på olika partier på valdagen i de olika valen. Politiker och partier står ansikte mot ansikte med en ny värld av opålitliga väljare.

Men vi lever i en paradoxal värld eftersom forskning visar att det politiska arvet fortfarande är starkt i Sverige. Så å ena sidan har vi idag en ökad väljarrörlighet och röstsplittring men å andra sidan röstar fortfarande 68% av väljarna på samma politiska block som sina föräldrar. Vi kanske inte röstar på samma parti men vi har samma ideologiska hemvist som en av våra föräldrar.

Dagens väljarbeteende tyder på att svenska väljare blir allt mer individualiserade och viljan att binda upp sig i kollektiv minskar. Specifika frågor blir viktigare för valbeslut och politik blir mer en marknad där väljare ses som kunder. Samtidigt trängs fler och fler partier i mitten på den politiska skalan för att locka de attraktiva väljarna som inte alltid röstar på det samma gamla vanliga partiet. Insatsen blir dock risken att tappa de gamla trofasta väljarna som röstar ideologiskt som de alltid gjort och som sina föräldrar gjort. Vända kappan efter vinden eller stå fast vid sin ideologi är frågan som moderna politiker och partier måste brottas med.

Ja, det är sannerligen en besvärlig marknad med besvärliga kunder som politiska aktörer ger sig in i. För till syvende och sist måste de skapa förtroende hos sina väljare annars kommer de att förlora både de trogna väljarna och de potentiella nya väljarna. Politikens marknad är ju oundvikligen annorlunda än säg tvålmarknaden och förtroende är ju ofrånkomligen politikens viktigaste hårdvaluta men exakt hur politiskt förtroende skapas tvistar fortfarande de lärda om.

Juholt och förtroendet

De är  många nu som anser att medierna skapat och driver på Håkan Juholts kris. Tyvärr vinner man inga val eller opinionsundersökningar på att skylla på medierna. De fungerar som de gör, de värderar nyheter som de gör och det är något alla politiska partier och politiker måste lära sig att leva med. Och det är väl självklart att det som händer inom Socialdemokratiska partiet och runtikring dess partiledare har nyhetsvärde.

Sveriges största parti har rekordlågt opinionsstöd, det pratas om partikris, idélöshet, flera partitoppar vill inte uttala sitt stöd för partiledaren Juholt. Idag väljer även Mona Sahlin att passa på frågan om Juholt blir kvar till valet. Om medierna inte skriver om detta så vad ska politiska journalister då skriva om?

Trots att Juholt drömmer om en ny folkrörelse med partiledardebatter på idrottsarenor så måste han till syvende och sist inse att vi lever i en medialiserad tid där de flesta människor får sin politiska information via olika typer av medier och alla politiska aktörer måste anpassa sig till det. Det kanske också är viktigt att inse att de politiska partierna tappar medlemmar och kärnväljare samtidigt som allt fler människor byter parti mellan valen och inte ens röstar på samma parti i alla val.

Välkommen till en värld med opålitliga väljare och medier som styrs av medielogiken.