Almedalen 2014

Ser fram emot årets Almedalsvecka med intressanta seminarier och spännande valkampanjsupptakt!

Själv kommer jag att delta i bland annat ett seminarium arrangerat av TU/Tidningsutgivarna och Sim(o) / Stiftelsen Institutet för mediestudier på temat ‘Vad får vi inte veta i Almedalen?’ Där kommer mediernas strategier för nyhetsurval och bevakning av veckan att disskuteras i en panel med:

Thomas Mattsson, Chefredaktör, Expressen
Brit Stakston, Mediestrateg, JMW
Kajsa Falasca, Doktorand medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet
AnnaKarin Lith, Redaktionell chef, Mittmedia

Mer info hittar du här: www.tu.se/almedalen

 

Professionaliseringen av svenska partier och valrörelsen

Idag skriver jag i Sydsvenskan om professionaliseringen av svenska politiska partier och deras kommunikation:
Image
I det senaste riksdagsvalet 2010 bestämde 53 procent av väljarna vilket parti de skulle rösta på och 17 procent bytte parti under de tre sista intensiva veckorna av valkampanjen.
I takt med att väljarna allt senare bestämmer vem de ska rösta på ökar valrörelsens betydelse för de politiska partierna.
Noga planerade kampanjer och nya strategier för att nå väljare möts ofta av misstänksamhet och debatteras flitigt i medierna som problematiskt för demokratin. Farhågor om smutsiga kampanjer och slipade reklambudskap istället för fokus på sakpolitik förs fram. Risken att väljarna tappar förtroende för politiker, intresse för politik och väljer att inte rösta målas upp.
Men valrörelsen 2010 visar på en annan utveckling. Människors intresse för politik ökade, förtroendet för politiker förstärktes och valdeltagandet gick upp. Den ovissa och spännande valrörelsen med ökande kampanjinsatser från partierna och en intensiv bevakning i medierna följdes med stort intresse av de flesta väljare.
De moderna valkampanjerna utspelar sig på många olika ställen, i sociala medier, på andra platser på nätet, i journaliststyrda medier, i samband med dörrknackning och på gator och torg. Det gör att de politiska partierna måste vara mer professionella i sin kontakt med väljarna. Mer resurser satsas på en effektiv organisation, ett ökat användande av olika metoder för opinionsanalys, en väl utarbetad mediestrategi och olika sätt att få kontakt väljarna.
Att partiernas kampanjer inte avgör ett val är en självklarhet. Människors politiska åsikter formas och påverkas av mycket mer, men en framgångsrik kampanj kan mobilisera och aktivera möjliga väljare. Och ur ett demokratiskt perspektiv är det positivt om valrörelser aktiverar människors politiska intresse och engagemang.
Professionaliseringen av politiska partier har i Sverige inte lett till att valkampanjer styrs av konsulter och kommunikationsexperter. Fortfarande har partiledningarna kontrollen och de fokuserar hellre på politik än på spektakulära kampanjstrategier. Men professionaliseringen har lett till att partierna insett att det finns nya möjligheter. De använder sig av fler kommunikationskanaler och det gör att det aldrig har varit så lätt att ta del av politisk information som nu.
Människor kan ta del av en valrörelse på sina egna villkor. Politisk information finns på nätet några klick bort. Men det innebär också att det aldrig har varit så lätt att undvika politik. Det finns alltid andra kanaler att välja om något politiskt dyker upp.
Ändå visade valrörelsen 2010 på ett fortsatt starkt intresse för de klassiska partiledardebatter som avslutar valrörelsen liksom att de flesta väljare under valrörelsen får sin politiska information via klassiska medier som tidningar och TV-nyheter. Även om det har gått fyra år sedan det senaste valet finns det all anledning att tro att det är på samma sätt idag. Studier visar att sociala medier inte har tagit över nyhetsförmedlingen.
De traditionella medierna utgör fortfarande den viktigaste kanalen i partiernas kommunikation med väljarna och det har stor betydelse för ett parti om det kan påverka vilka frågor som dominerar medierapporteringen och hur dessa frågor beskrivs.
En modern valrörelse handlar till mångt och mycket om att påverka mediernas beskrivning av verkligheten på ett sätt som är fördelaktigt för det egna partiet.
Mediernas bevakning av valrörelserna har intensifierats och förändrats genom en ökad rapportering om det politiska spelet istället för de politiska sakfrågor. Och de politiska partierna har lärt sig mer om hur de kan få uppmärksamhet i medierna.
Genomtänkta mediestrategier är ett av de viktigaste uttrycken för en pågående professionalisering av partiernas valkampanjer.
När omvärlden förändras och skapar nya förutsättningar måste de politiska partierna också förändras för att behålla kontakten med och förtroendet hos väljarna.

Almedalen 2013

Under årets Almedalsvecka kommer vårt forskningscentrum Demicom att presentera delar av vår forskning. Det blir en heldag med forskning och diskussioner angående politisk kommunikation, mediernas villkor, valkampanjen 2010 och även PR-branschens utveckling. Vi finns på plats onsdagen 3 juli på Björkanders Magasin i Visby med följande programpunkter:

Opinionsbildning under finanskrisen 2008-2010: Hur lyckades regeringen gå förtroendemässigt stärkta ur krisen?                                                      Doktorand Kajsa Falasca

Finanskrisen drabbade världen 2008 och blev snabbt en central och viktig politisk fråga. Det blev en dramatisk höst med efterföljande sviktande ekonomisk utveckling i Sverige vilket en massiv och negativ medierapportering vittnade om. Trots detta så lyckades regeringen inte bara behålla men även stärka sitt förtroende bland medborgarna. I strid med etablerade teorier om opinionsbildning gick regeringen genom finanskrisen med stärkt förtroende.

Detta seminarium kommer att presentera forskningsresultat som berör frågorna om hur medierna rapporterade om finanskrisen, hur regeringen och andra myndigheter lyckades kommunicera sina budskap i krisen samt hur detta påverkade opinionsläget.

Hur kommunicera med väljarna i valrörelsen 2014: Har partierna lärt sig läxan – eller gör de om samma misstag som förr?                                 Professor Lars Nord

Aktuell forskning kring den förra valrörelsen 2010 visar nu att det fanns betydande skillnader hos partierna vad gäller synen på kampanjen och effektiva kommunikationskanaler före och efter valrörelsen.  Frågan är om partierna dragit några lärdomar av dessa slutsatser och vad det i så fall betyder för deras kampanjarbete under supervalåret 2014. Under detta seminarium redovisas deras skiftande kampanjperspektiv, de mest överskattade och underskattade kampanjverktygen i den svenska valrörelsen och de mest effektiva metoderna för att kommunicera med väljarna.

Professionalism och yrkesetik inom kommunikationsbranschen.    Doktorand Christina Grandien

Kommunikationsyrket har genomgått en mängd förändringar de senaste åren som får konsekvenser både för de yrkesverksammas vardag och för hur det omgivande samhället uppfattar branschen. Till exempel har antalet yrkesverksamma ökat, man arbetar med nya typer av uppgifter och inom en mängd nya områden. Konkurrensen inom branschen och med närliggande branscher blir också allt hårdare och skapar en större marknadsorientering.

Detta seminarium kommer att presentera en undersökning om hur kommunikatörer inom olika delar av branschen ser på att arbeta inom kommunikationsområdet, hur de ser på relationen med sina kunder eller till den organisation de arbetar inom men också hur de ser på yrkesetiska frågor som exempelvis huruvida branschen behöver gemensamma etiska riktlinjer, om PR-byråer ska redovisa sina kunder öppet, eller var man hämtar kunskap om yrkesetik.

Varmt välkomna!

Kvinnor i politiken, medierna och skandalerna

Internationella kvinnodagen till ära fick jag möjlighet att lyssna på en mycket intressant föreläsning av doktoranden Tobias Bromander från Linnéuniversitetet. Föreläsningen baserades på hans avhandlingsarbete och berörde frågan; Finns det skillnader i hur nyhetsmedier rapporterar om kvinnor och män i svenska politiska skandaler under åren 1997-2010?

Det nästan självklara svaret på den frågan är naturligtvis ja. Tobias Bromanders forskning visar att skillnaden i medierapporteringen till stor utsträckning handlar om vilka frågor som blir skandaler och det utrymme som en skandal får. Manliga skandaler rör ofta klantiga, idiotiska eller på andra sätt så kallade pratmissar samt otillbörligt utnyttjande av förmåner eller så kallade ersättningsmissar i deras offentliga roll. Dessa skandaler blåser upp men försvinner relativt snabbt från den mediala dagordningen.

Kvinnliga skandaler däremot rör oftare moraliska frågor, skatte- och deklarationsmissar samt alkoholrelaterade skandaler i deras privata roller. Dessa skandaler blåser upp och sedan fortsätter det att storma vilket är den tydligaste skillnaden mellan män och kvinnors skandaler. Kvinnliga skandaler får ett mycket större utrymme i medierapporteringen även om de i faktiska antal är mindre.

Ett otroligt viktigt bidrag med denna typ av forskning som undersöker skandaler under en längre tidsperiod är att vi får fakta på bordet som bekräftar vad tidigare forskning runt enskilda fall har pekat på – att mediers rapportering skiljer sig mellan kvinnor och män vad gäller politiska skandaler. Men den saknar de förklarande ambitionerna som berättar varför det ser ut på detta vis.

Som medieforskare är jag naturligtvis partisk och vill belysa betydelsen av medieutvecklingen och medielogiken för nyhetsmediernas rapportering av olika frågor. Det finns för det första ett växande nyhetshål i medierna, med fler och fler plattformar att uppdatera och helst i realtid, som måste fyllas. För det andra styrs nyhetsvärderingen mer och mer av medielogiken där olika berättartekniker, som tillspetsning, förenkling, polarisering, personifiering och stereotypisering, används för att reducera informationsmängden och fånga publikens uppmärksamhet.

Med bakgrund av detta tycks det inte helt oväntat att kvinnor och män behandlas olika i politiska skandaler. Medier förlitar sig på gamla stereotyper om hur olika politiker (läs kvinnor respektive män)bör vara, de rapporterar mer än gärna om de som bryter mot dessa normer (läs kvinnor som moraliska), de rapporterar gärna om händelser som inte kräver allt för mycket jobb (läs politiker som säger vad de tycker när micken är avstängd) och de spinner gärna vidare på en story som har ett ovisst slut (läs kan det bli ett straff/avgång eller ej). Det handlar alltså inte om att journalister i sig styrs av stereotypa könsbilder eller att de på något sätt är dubbelmoraliska utan om att medier styrs av sitt eget format, organisation och ekonomiska förutsättningar. Och självklart får vi hoppas att de även styrs av viljan och sitt demokratiska uppdrag – att granska makten!

Sedan finns det självklart en hel del annat som påverkar medierapporteringen och kan bidra till att förklara varför och det gör ju att iallafall jag kan bli smått förbannad och ställa mig frågan – hur kan vi människor fortfarande behandlas efter kön år 2012?                  Men det var visst bara 102 år sedan kvinnodagen instiftades för att uppmärksamma kvinnors kamp för jämlikhet, rösträtt och lika rättigheter.