Almedalen 2014

Ser fram emot årets Almedalsvecka med intressanta seminarier och spännande valkampanjsupptakt!

Själv kommer jag att delta i bland annat ett seminarium arrangerat av TU/Tidningsutgivarna och Sim(o) / Stiftelsen Institutet för mediestudier på temat ‘Vad får vi inte veta i Almedalen?’ Där kommer mediernas strategier för nyhetsurval och bevakning av veckan att disskuteras i en panel med:

Thomas Mattsson, Chefredaktör, Expressen
Brit Stakston, Mediestrateg, JMW
Kajsa Falasca, Doktorand medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet
AnnaKarin Lith, Redaktionell chef, Mittmedia

Mer info hittar du här: www.tu.se/almedalen

 

Annons

Debatt om debatten – tar tolkande journalistik över?

I måndags möttes Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven för första gången i en debatt. Förväntningarna var stora, nu börjar äntligen supervalåret 2014 med politiska debatter i vad som ser ut att bli en mycket spännande valkampanj med oviss utgång. Nu ska de största huvudmotståndarna lägga fram sina visioner för framtiden tycktes förväntningarna säga. Aktuellt kallade det en viktig duell vilket förde tankarna till en hård kamp.

Men det blev lite lamslaget, trött, till och med tråkigt. Även jag som politisk nörd började kolla på klockan, roliga kommentarer på twitter eller facebook. Ja, vad som helst som kunde pigga upp debatten. Men jag insåg snabbt att ibland förväntar man sig för mycket, även av statsministerkandidater…

Desto intressantare blev dock debatten som följe (och då menar jag inte den som politiske kommentatorn Margit Silberstein levererade och inte heller de politiska analyserna av Karin Pettersson och Peter Wolodarski i Aktuellt). Den intressanta debatten blev enligt mig den som följde på Svenska Dagbladets Opinionsida om journalistikens roll. Ska journalistiska analyser och kommentarer ta över nyheterna, få mer tid än själva debatten och vad säger det om journalistiken?

Många tycks anse att; journalister ska förmedla information och inte kommentera eller analysera, låt politikerna tala själva och låt tittarna analysera själva. Emedan andra anser att journalistik handlar om både att informera men även att förklara, belysa och analysera nyheter från olika synvinklar.

Så hur ser dagens journalistik ut egentligen? Tolkande journalistik blir faktiskt allt vanligare i samband med politiska val vilket innebär att journalister tar större plats i nyheterna med kommentarer och analyser och mer ljus riktas mot det politiska spelet. Fokus på det politiska spelet och en debatt om debatten istället för fokus på de politiska sakfrågorna leder dock till minskat förtroende för politiker och minskat intresse för politik bland en stor del av väljarna vilket torde vara ett problem för journalistiken. Samtidigt så visar forskningen också att denna typ av journalistik faktiskt kan öka engagemanget ibland vissa grupper. Som vanligt har forskningen inget ensidigt svar….

Det vi dock vet är att vi som konsumenter av politisk journalistik har möjlighet att välja om och vad vi vill ta del av. Det är så klart en fantastisk möjlighet för alla som vill men också en förlust för ett demokratiskt samhälle om allt fler väljer att byta kanal under valdebatterna.

Almedalen 2013

Under årets Almedalsvecka kommer vårt forskningscentrum Demicom att presentera delar av vår forskning. Det blir en heldag med forskning och diskussioner angående politisk kommunikation, mediernas villkor, valkampanjen 2010 och även PR-branschens utveckling. Vi finns på plats onsdagen 3 juli på Björkanders Magasin i Visby med följande programpunkter:

Opinionsbildning under finanskrisen 2008-2010: Hur lyckades regeringen gå förtroendemässigt stärkta ur krisen?                                                      Doktorand Kajsa Falasca

Finanskrisen drabbade världen 2008 och blev snabbt en central och viktig politisk fråga. Det blev en dramatisk höst med efterföljande sviktande ekonomisk utveckling i Sverige vilket en massiv och negativ medierapportering vittnade om. Trots detta så lyckades regeringen inte bara behålla men även stärka sitt förtroende bland medborgarna. I strid med etablerade teorier om opinionsbildning gick regeringen genom finanskrisen med stärkt förtroende.

Detta seminarium kommer att presentera forskningsresultat som berör frågorna om hur medierna rapporterade om finanskrisen, hur regeringen och andra myndigheter lyckades kommunicera sina budskap i krisen samt hur detta påverkade opinionsläget.

Hur kommunicera med väljarna i valrörelsen 2014: Har partierna lärt sig läxan – eller gör de om samma misstag som förr?                                 Professor Lars Nord

Aktuell forskning kring den förra valrörelsen 2010 visar nu att det fanns betydande skillnader hos partierna vad gäller synen på kampanjen och effektiva kommunikationskanaler före och efter valrörelsen.  Frågan är om partierna dragit några lärdomar av dessa slutsatser och vad det i så fall betyder för deras kampanjarbete under supervalåret 2014. Under detta seminarium redovisas deras skiftande kampanjperspektiv, de mest överskattade och underskattade kampanjverktygen i den svenska valrörelsen och de mest effektiva metoderna för att kommunicera med väljarna.

Professionalism och yrkesetik inom kommunikationsbranschen.    Doktorand Christina Grandien

Kommunikationsyrket har genomgått en mängd förändringar de senaste åren som får konsekvenser både för de yrkesverksammas vardag och för hur det omgivande samhället uppfattar branschen. Till exempel har antalet yrkesverksamma ökat, man arbetar med nya typer av uppgifter och inom en mängd nya områden. Konkurrensen inom branschen och med närliggande branscher blir också allt hårdare och skapar en större marknadsorientering.

Detta seminarium kommer att presentera en undersökning om hur kommunikatörer inom olika delar av branschen ser på att arbeta inom kommunikationsområdet, hur de ser på relationen med sina kunder eller till den organisation de arbetar inom men också hur de ser på yrkesetiska frågor som exempelvis huruvida branschen behöver gemensamma etiska riktlinjer, om PR-byråer ska redovisa sina kunder öppet, eller var man hämtar kunskap om yrkesetik.

Varmt välkomna!

Pressfrihet och yttrandefrihet

Att de svenska journalisterna  Martin Schibbye och Johan Persson frigivits och nu återfinns på svensk mark kan ses som en seger för svensk diplomati och pressfrihet. Men faktum kvarstår att det finns både journalister och andra människor som fortfarande befinner sig i fångenskap på grund av deras vilja att granska makten och kämpa för demokratiska samt mänskliga rättigheter.

Därför känns det än mer beundransvärt att Schibbye och Persson väljer att fokusera på alla de som faktiskt finns kvar i fångenskap under ovärdiga förhållanden:  ”Våra tankar går framför allt till de journalister vi har lärt känna under vår tid i instängdhet.”

Det är även beundransvärt att de försöker fokusera på vad journalistik är och varför den är så viktig. Så just nu ser iallafall jag fram emot att följa deras fortsatta arbete. I en tid då journalistiken får mindre resurser och ibland kan kännas ytlig så är deras arbete otroligt viktigt.

Almedalen 2012

Så var Almedalsveckan 2012 avslutad för min del. Det blev en mycket lärorik vecka med många intressanta och spännande seminarier. En av årets stora diskussioner har, som vanligt, varit frågan om politikerveckans karaktär och existensberättigande:

Är Almedalsveckan ett rosevinsindränkt mediejippo eller en demokratisk mötesplats?

Jag skulle nog vilja säga att den är både och samt att den fyller många olika funktioner. Visst bjuds det på rosevin, det bedrivs lobbyism och det görs utspel för att fånga mediernas uppmärksamhet. Men samtidigt pågår det mångt mycket mer samtal om politik och samhällsfrågor än det görs någon annan vecka i Sverige. Och i dessa samtal deltar medborgare, politiker och medier på ett sätt som torde gynna demokratin.

Jag själv fick bland annat möjligheten att diskutera jämlikhet i politik och medier tillsammans med journalisten Henrik Torehammar och Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård i SVTs Lunchpanel.

Se det här: http://www.svt.se/nyheter/sverige/dreven-ar-konsbundna!

 

Politik och sport

Medieforskning visar att medierna och nyheternas beskrivningar av politik som ett strategiskt maktspel eller kapplöpning ökar på bekostnad av mer sakfokuserad journalistik. Istället för att beskriva politikers åsikter och förslag, eller avsaknaden av dessa, fokuserar medierna då på spelet och taktiken och lånar friskt från sportjournalisternas språkliga verktygslåda. I veckan skrevs en krönika som var en klockren speljournalistisk – perfekt att använda som undervisningsexempel. Jag måste säga att Johan Cronemans krönika förgyllde min dag, fenomenalt bra skrivet om det politiska spelet som pågår, men den skavde på något vis eftersom den på klassiskt vis utmålar politiker som sluga mediestrateger vilka journalisterna måste passa sig för.

Javisst, politik är ett spel och en maktkamp och den politiker på toppnivå som inte kan spela med ryker snabbt. Och det är retoriskt tacksamt att snacka i sporttermer samt underhållande att läsa!

Men speljournalistik lämnar oss mediekonsumenter med ett tomrum där vi saknar innehåll. Medierna är ju den moderna människans främsta informationskälla och de behövs för att fylla en viktig samhälls- och demokratiutvecklande roll. För forskningen visar även att speljournalistik kan leda till och öka människors misstro mot politik och politiker. Samtidigt ser vi en utveckling där ett ökat utbud av mediekanaler sammanfaller med att fler och fler väljer bort nyheter i sin mediekonsumtion.

Men väljer vi bort för att vi inte är intresserade av frågorna i sig eller helt enkelt för att vi tröttnar på hur samhällsfrågor och politik presenteras? Vill hen kolla på sport och fascineras av excellent taktikspel så kanske hen väljer sportkanalen hellre än den senaste debatten eller inslag med den senaste recensionen av den senaste debatten……        annars kan jag varmt rekommendera tankesmedjans fenomenala inslag där experternas recension av partiledardebatten recenseras!

Kvinnor i politiken, medierna och skandalerna

Internationella kvinnodagen till ära fick jag möjlighet att lyssna på en mycket intressant föreläsning av doktoranden Tobias Bromander från Linnéuniversitetet. Föreläsningen baserades på hans avhandlingsarbete och berörde frågan; Finns det skillnader i hur nyhetsmedier rapporterar om kvinnor och män i svenska politiska skandaler under åren 1997-2010?

Det nästan självklara svaret på den frågan är naturligtvis ja. Tobias Bromanders forskning visar att skillnaden i medierapporteringen till stor utsträckning handlar om vilka frågor som blir skandaler och det utrymme som en skandal får. Manliga skandaler rör ofta klantiga, idiotiska eller på andra sätt så kallade pratmissar samt otillbörligt utnyttjande av förmåner eller så kallade ersättningsmissar i deras offentliga roll. Dessa skandaler blåser upp men försvinner relativt snabbt från den mediala dagordningen.

Kvinnliga skandaler däremot rör oftare moraliska frågor, skatte- och deklarationsmissar samt alkoholrelaterade skandaler i deras privata roller. Dessa skandaler blåser upp och sedan fortsätter det att storma vilket är den tydligaste skillnaden mellan män och kvinnors skandaler. Kvinnliga skandaler får ett mycket större utrymme i medierapporteringen även om de i faktiska antal är mindre.

Ett otroligt viktigt bidrag med denna typ av forskning som undersöker skandaler under en längre tidsperiod är att vi får fakta på bordet som bekräftar vad tidigare forskning runt enskilda fall har pekat på – att mediers rapportering skiljer sig mellan kvinnor och män vad gäller politiska skandaler. Men den saknar de förklarande ambitionerna som berättar varför det ser ut på detta vis.

Som medieforskare är jag naturligtvis partisk och vill belysa betydelsen av medieutvecklingen och medielogiken för nyhetsmediernas rapportering av olika frågor. Det finns för det första ett växande nyhetshål i medierna, med fler och fler plattformar att uppdatera och helst i realtid, som måste fyllas. För det andra styrs nyhetsvärderingen mer och mer av medielogiken där olika berättartekniker, som tillspetsning, förenkling, polarisering, personifiering och stereotypisering, används för att reducera informationsmängden och fånga publikens uppmärksamhet.

Med bakgrund av detta tycks det inte helt oväntat att kvinnor och män behandlas olika i politiska skandaler. Medier förlitar sig på gamla stereotyper om hur olika politiker (läs kvinnor respektive män)bör vara, de rapporterar mer än gärna om de som bryter mot dessa normer (läs kvinnor som moraliska), de rapporterar gärna om händelser som inte kräver allt för mycket jobb (läs politiker som säger vad de tycker när micken är avstängd) och de spinner gärna vidare på en story som har ett ovisst slut (läs kan det bli ett straff/avgång eller ej). Det handlar alltså inte om att journalister i sig styrs av stereotypa könsbilder eller att de på något sätt är dubbelmoraliska utan om att medier styrs av sitt eget format, organisation och ekonomiska förutsättningar. Och självklart får vi hoppas att de även styrs av viljan och sitt demokratiska uppdrag – att granska makten!

Sedan finns det självklart en hel del annat som påverkar medierapporteringen och kan bidra till att förklara varför och det gör ju att iallafall jag kan bli smått förbannad och ställa mig frågan – hur kan vi människor fortfarande behandlas efter kön år 2012?                  Men det var visst bara 102 år sedan kvinnodagen instiftades för att uppmärksamma kvinnors kamp för jämlikhet, rösträtt och lika rättigheter.

Tyst i opinionsbildningen

Ja så fick så det Socialdemokratiska partiet sin nya ledare till slut. Han red ut från sin första presskonferens som en riddare i solnedgång. Så fick vi det lyckliga slutet på en långdragen kris och maktkamp i det politiska landskapet. Och äntligen fick de politiska journalisterna lite välbehövlig vila efter flera dagars belägring av slagfältet på 68:an.

Den politiska verkligheten spelade under en tid upp ett drama som passade medierna som handen i handsken och allt strålkastarljus föll på krisen. Men vad händer nu?            Svensk politik har visst hamnat i medieskugga och all splittring i det forna statsbärande partiet tycks ha gömts under mattan. Vad gör de journalister som brukar titta under mattan? Får hoppas att det vilar upp sig inför nästa gräv som nog kan kräva lite mer för att få en medial utdelning likt det senaste mediedrevet.

Visst är det viktigt att journalister och medier granskar makten under kriser men det kan vara än mer viktigt att granska makten när inget till synes händer. Så nu när alla politiska journalister och ledarskribenter vilat upp sig efter denna otroligt spännande och händelserika tid i svensk politik så är det dags att rikta ljuset mot andra politiska händelser. Att helt enkelt följa sina egna råd:

”Journalistikens uppgift är att granska, sortera, leta upp, gräva fram och utveckla sådan information och sådana uppgifter, som medborgarna inte själva kan urskilja, hitta eller hämta upp ur informationsfloden, och sammanställa och förmedla vidare relevant information och kunskap som den vanlige medborgaren inte har tid och resurser att själv vaska fram. Målet är att detta ska ske på ett så fullödigt sätt att samhällsdebatten kan föras på lika villkor av alla intresserade.”

Handlingsprogram för Journalistförbundet, 2011

Det låter inte lika spännande och kittlande som att stå på ett politiskt slagfält men det är viktigt för att journalistiken ska behålla sin utomordentligt viktiga roll i demokratin.

Historisk kris

Så debatteras ännu en gång mediernas ansvar för den pågående krisen inom Socialdemokratin och mer specifikt deras ordförande Juholt. Mediedrevet ställs ansvarigt för att skapa och driva på krisen av vissa debattörer. Och visst kan det vara smärtsamt att se den följetong som spelas upp i medierna, denna långdragna dödskamp – kommer han att avgå? när? – som kan mäta sig med ett klassiskt drama.

Men för de flesta medier så är detta drama som godis för barn, omöjligt att motstå. Det har alla de rätta ingredienserna och i stort sett alla är intresserade. Sveriges historiskt största, mäktigaste och mest inflytelserika parti faller handlöst och dramats huvudperson Juholt serverar nyhet efter nyhet. Den journalistiska granskningen ter sig lekande lätt, inget tidskrävande gräv krävs – det gäller bara att lyssna och ha lite koll på aktuell politik.

Visst kan medierna kritiseras på grund av ett ökat användande av anonyma källor och    otyget att journalister intervjuar andra journalister i brist på andra källor och ja visst går drevet. Men är en intensiv och ensidig mediebevakning alltid ett negativt mediedrev eller helt enkelt en befogad granskning av ett otroligt viktigt, historiskt och avgörande skede i svensk politik. Den politiska verkligheten ser onekligen radikalt annorlunda ut idag sett ur ett historiskt perspektiv – socialdemokratiska partiet faller ju handlöst. Framtiden är som alltid oviss och spännande.

Journalistrollen, menar du trollen eller rollen?

Journalistik fyller en viktig demokratisk funktion. Demokratin i sig som ett politiskt styrelsesätt behöver journalistiken som förmedlare av information, som granskare av makten och som initiativtagare samt arena för debatt. De flesta är ganska eniga om att journalistikens roll är att informera, granska och bidra till debatt.

Men i denna föränderliga värld talas det allt mer ofta om journalistikens kris. Det är en kris som beskrivs på olika sätt utifrån olika perspektiv. Inom forskningen kan man tala om två olika röster. Å ena sidan den optimistiska rösten som anser att nyhetsmedier har en fortsatt stark ställning och bidrar till samhällsengagemang och debatt och å andra sidan den pessimistiska rösten som anser att medialiseringen bidragit negativt till människors samhällsengagemang och intresse för politik.

Och det är inte bara i forskningsvärlden som dessa frågor ställs om den framtida journalistiken och journalistrollen. Nästa lördag anordnas en unconference, Trollen och Rollen, där journalistiken i en föränderlig medievärld kommer att diskuteras och debatteras. En spännande knytkonferens helt enkelt.