Idag skriver jag i Sydsvenskan om professionaliseringen av svenska politiska partier och deras kommunikation:
I det senaste riksdagsvalet 2010 bestämde 53 procent av väljarna vilket parti de skulle rösta på och 17 procent bytte parti under de tre sista intensiva veckorna av valkampanjen.
I takt med att väljarna allt senare bestämmer vem de ska rösta på ökar valrörelsens betydelse för de politiska partierna.
Noga planerade kampanjer och nya strategier för att nå väljare möts ofta av misstänksamhet och debatteras flitigt i medierna som problematiskt för demokratin. Farhågor om smutsiga kampanjer och slipade reklambudskap istället för fokus på sakpolitik förs fram. Risken att väljarna tappar förtroende för politiker, intresse för politik och väljer att inte rösta målas upp.
Men valrörelsen 2010 visar på en annan utveckling. Människors intresse för politik ökade, förtroendet för politiker förstärktes och valdeltagandet gick upp. Den ovissa och spännande valrörelsen med ökande kampanjinsatser från partierna och en intensiv bevakning i medierna följdes med stort intresse av de flesta väljare.
De moderna valkampanjerna utspelar sig på många olika ställen, i sociala medier, på andra platser på nätet, i journaliststyrda medier, i samband med dörrknackning och på gator och torg. Det gör att de politiska partierna måste vara mer professionella i sin kontakt med väljarna. Mer resurser satsas på en effektiv organisation, ett ökat användande av olika metoder för opinionsanalys, en väl utarbetad mediestrategi och olika sätt att få kontakt väljarna.
Att partiernas kampanjer inte avgör ett val är en självklarhet. Människors politiska åsikter formas och påverkas av mycket mer, men en framgångsrik kampanj kan mobilisera och aktivera möjliga väljare. Och ur ett demokratiskt perspektiv är det positivt om valrörelser aktiverar människors politiska intresse och engagemang.
Professionaliseringen av politiska partier har i Sverige inte lett till att valkampanjer styrs av konsulter och kommunikationsexperter. Fortfarande har partiledningarna kontrollen och de fokuserar hellre på politik än på spektakulära kampanjstrategier. Men professionaliseringen har lett till att partierna insett att det finns nya möjligheter. De använder sig av fler kommunikationskanaler och det gör att det aldrig har varit så lätt att ta del av politisk information som nu.
Människor kan ta del av en valrörelse på sina egna villkor. Politisk information finns på nätet några klick bort. Men det innebär också att det aldrig har varit så lätt att undvika politik. Det finns alltid andra kanaler att välja om något politiskt dyker upp.
Ändå visade valrörelsen 2010 på ett fortsatt starkt intresse för de klassiska partiledardebatter som avslutar valrörelsen liksom att de flesta väljare under valrörelsen får sin politiska information via klassiska medier som tidningar och TV-nyheter. Även om det har gått fyra år sedan det senaste valet finns det all anledning att tro att det är på samma sätt idag. Studier visar att sociala medier inte har tagit över nyhetsförmedlingen.
De traditionella medierna utgör fortfarande den viktigaste kanalen i partiernas kommunikation med väljarna och det har stor betydelse för ett parti om det kan påverka vilka frågor som dominerar medierapporteringen och hur dessa frågor beskrivs.
En modern valrörelse handlar till mångt och mycket om att påverka mediernas beskrivning av verkligheten på ett sätt som är fördelaktigt för det egna partiet.
Mediernas bevakning av valrörelserna har intensifierats och förändrats genom en ökad rapportering om det politiska spelet istället för de politiska sakfrågor. Och de politiska partierna har lärt sig mer om hur de kan få uppmärksamhet i medierna.
Genomtänkta mediestrategier är ett av de viktigaste uttrycken för en pågående professionalisering av partiernas valkampanjer.
När omvärlden förändras och skapar nya förutsättningar måste de politiska partierna också förändras för att behålla kontakten med och förtroendet hos väljarna.
Kajsa Falasca 