Historisk kris

Så debatteras ännu en gång mediernas ansvar för den pågående krisen inom Socialdemokratin och mer specifikt deras ordförande Juholt. Mediedrevet ställs ansvarigt för att skapa och driva på krisen av vissa debattörer. Och visst kan det vara smärtsamt att se den följetong som spelas upp i medierna, denna långdragna dödskamp – kommer han att avgå? när? – som kan mäta sig med ett klassiskt drama.

Men för de flesta medier så är detta drama som godis för barn, omöjligt att motstå. Det har alla de rätta ingredienserna och i stort sett alla är intresserade. Sveriges historiskt största, mäktigaste och mest inflytelserika parti faller handlöst och dramats huvudperson Juholt serverar nyhet efter nyhet. Den journalistiska granskningen ter sig lekande lätt, inget tidskrävande gräv krävs – det gäller bara att lyssna och ha lite koll på aktuell politik.

Visst kan medierna kritiseras på grund av ett ökat användande av anonyma källor och    otyget att journalister intervjuar andra journalister i brist på andra källor och ja visst går drevet. Men är en intensiv och ensidig mediebevakning alltid ett negativt mediedrev eller helt enkelt en befogad granskning av ett otroligt viktigt, historiskt och avgörande skede i svensk politik. Den politiska verkligheten ser onekligen radikalt annorlunda ut idag sett ur ett historiskt perspektiv – socialdemokratiska partiet faller ju handlöst. Framtiden är som alltid oviss och spännande.

Annons

Väljarbeteendet och förtroendet

I sin söndagskrönika beskriver Peter Wolodarski på ett förträffligt sätt det nya väljarbeteendet som svenska politiker måste förhålla sig till idag. Dagens moderna väljare har skakat av sig partilojaliteter, byter parti mellan valen och under valkampanjerna samt röstar på olika partier på valdagen i de olika valen. Politiker och partier står ansikte mot ansikte med en ny värld av opålitliga väljare.

Men vi lever i en paradoxal värld eftersom forskning visar att det politiska arvet fortfarande är starkt i Sverige. Så å ena sidan har vi idag en ökad väljarrörlighet och röstsplittring men å andra sidan röstar fortfarande 68% av väljarna på samma politiska block som sina föräldrar. Vi kanske inte röstar på samma parti men vi har samma ideologiska hemvist som en av våra föräldrar.

Dagens väljarbeteende tyder på att svenska väljare blir allt mer individualiserade och viljan att binda upp sig i kollektiv minskar. Specifika frågor blir viktigare för valbeslut och politik blir mer en marknad där väljare ses som kunder. Samtidigt trängs fler och fler partier i mitten på den politiska skalan för att locka de attraktiva väljarna som inte alltid röstar på det samma gamla vanliga partiet. Insatsen blir dock risken att tappa de gamla trofasta väljarna som röstar ideologiskt som de alltid gjort och som sina föräldrar gjort. Vända kappan efter vinden eller stå fast vid sin ideologi är frågan som moderna politiker och partier måste brottas med.

Ja, det är sannerligen en besvärlig marknad med besvärliga kunder som politiska aktörer ger sig in i. För till syvende och sist måste de skapa förtroende hos sina väljare annars kommer de att förlora både de trogna väljarna och de potentiella nya väljarna. Politikens marknad är ju oundvikligen annorlunda än säg tvålmarknaden och förtroende är ju ofrånkomligen politikens viktigaste hårdvaluta men exakt hur politiskt förtroende skapas tvistar fortfarande de lärda om.