Alla dessa dagar då vi inte pratar om det

En vecka med viktiga dagar har passerat. Dagar som uppmärksammats på olika sätt och som på något vis alla hänger samman med journalistikens roll och utveckling av densamma. Även om alla dessa dagar som dedikeras till något ibland känns krystat samt påhittat och mer handlar om att skapa något att hänga upp nyheter på så är den gångna veckans dagar iallafall mer intressanta än kanelbullens dag i mitt perspektiv.

På lördagen var det Stand Up For Journalism Day, en dag då journalistikens betydelse för demokratin uppmärksammas. I tider av misstro mot medier i allmänhet och journalister i synnerhet blir det allt viktigare att peka på och prata om journalisternas viktiga uppdrag att granska makten och politiken. Kritiken mot medier och journalister här på hemmaplan har i vanlig ordning handlat om orättvis behandling av politiker och fokus på skandaler istället för sakfrågor.

Sedan kom dagen då det var tusen dagar kvar till valet, början på den nya eller fortsättningen på den förra valkampanjen.  Dagen uppmärksammas med nyheten om resultatet från en opinionsundersökning som blir kärnan i rapporteringen om socialdemokraternas kris så här tusen dagar före valet. Ingen vågar uttala sig säkert om att någon är rökt denna gång, för vi vet numera att vad som helst kan hända med opinionsstödet på tusen dagar. Men Juholt och andra socialdemokrater får uttala sig under några dagar. Självklart så vill socialdemokraterna prata om det, alltså politiken, men hur de än gör så hamnar fokus trots allt på opinionsraset och dess betydelse för det kommande valet.

Ja, det är inte lätt för de politiska aktörerna att slåss mot medierna och journalisternas förkärlek till användandet av opinionsundersökningar och lägesbeskrivningar av det politiska spelet. Men det är inte heller lätt för medierna och journalisterna att granska sakfrågorna när oppositionens största parti gett sig ut på förlåtelseresa istället för att prata om det, politiken alltså.

Så alla dessa dagar då vi inte pratar om det, politiken alltså, kan man fråga sig om det är journalister eller politiker som  leder tangon i politisk kommunikation och har makten över dagordningen. Ibland är det svårt att prata om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s