Juholt och förtroendet

De är  många nu som anser att medierna skapat och driver på Håkan Juholts kris. Tyvärr vinner man inga val eller opinionsundersökningar på att skylla på medierna. De fungerar som de gör, de värderar nyheter som de gör och det är något alla politiska partier och politiker måste lära sig att leva med. Och det är väl självklart att det som händer inom Socialdemokratiska partiet och runtikring dess partiledare har nyhetsvärde.

Sveriges största parti har rekordlågt opinionsstöd, det pratas om partikris, idélöshet, flera partitoppar vill inte uttala sitt stöd för partiledaren Juholt. Idag väljer även Mona Sahlin att passa på frågan om Juholt blir kvar till valet. Om medierna inte skriver om detta så vad ska politiska journalister då skriva om?

Trots att Juholt drömmer om en ny folkrörelse med partiledardebatter på idrottsarenor så måste han till syvende och sist inse att vi lever i en medialiserad tid där de flesta människor får sin politiska information via olika typer av medier och alla politiska aktörer måste anpassa sig till det. Det kanske också är viktigt att inse att de politiska partierna tappar medlemmar och kärnväljare samtidigt som allt fler människor byter parti mellan valen och inte ens röstar på samma parti i alla val.

Välkommen till en värld med opålitliga väljare och medier som styrs av medielogiken.

Professionella partier och politiker

Trots att engagemanget för samhällsfrågor ökar så minskar intresset för politik. De politiska partierna tappar medlemmar i en takt som gör att de inom en snar framtid inte kommer att ha många medlemmar att tala om. Folkrörelsepartiernas tid är förbi.

I en ny avhandling diskuterar Svend Dahl just folkrörelsepartiernas öde i Sverige. Dessa rörelser som skapade identiteter för människor och omformade ideer om samhällsutveckling till parlamentarisk handling kan idag beskrivas som professionella partier med professionella politiker.

I vårt moderna samhälle förlitar vi oss allt mer på experter i allt fler frågor. Vi har även högt förtroende för olika experter. Och det är ju liksom tanken med professionalisering av olika yrkesroller, att förtroendet och anseendet ska stärkas. Men det finns ett tydligt undantag – politiker och politiska partier.

På grund av eller trots att politiker och politiska partier professionaliseras så verkar de ha ett förtroendeproblem. I Italien har det gått så långt att landets högsta politiska organ, den nya regeringen, presenteras som en expertgrupp utan politiker. Kanske dags att dumpa politikerordet och prata om samhällsexperter med samhällsmakt istället.

Journalistrollen, menar du trollen eller rollen?

Journalistik fyller en viktig demokratisk funktion. Demokratin i sig som ett politiskt styrelsesätt behöver journalistiken som förmedlare av information, som granskare av makten och som initiativtagare samt arena för debatt. De flesta är ganska eniga om att journalistikens roll är att informera, granska och bidra till debatt.

Men i denna föränderliga värld talas det allt mer ofta om journalistikens kris. Det är en kris som beskrivs på olika sätt utifrån olika perspektiv. Inom forskningen kan man tala om två olika röster. Å ena sidan den optimistiska rösten som anser att nyhetsmedier har en fortsatt stark ställning och bidrar till samhällsengagemang och debatt och å andra sidan den pessimistiska rösten som anser att medialiseringen bidragit negativt till människors samhällsengagemang och intresse för politik.

Och det är inte bara i forskningsvärlden som dessa frågor ställs om den framtida journalistiken och journalistrollen. Nästa lördag anordnas en unconference, Trollen och Rollen, där journalistiken i en föränderlig medievärld kommer att diskuteras och debatteras. En spännande knytkonferens helt enkelt.

Alla dessa dagar då vi inte pratar om det

En vecka med viktiga dagar har passerat. Dagar som uppmärksammats på olika sätt och som på något vis alla hänger samman med journalistikens roll och utveckling av densamma. Även om alla dessa dagar som dedikeras till något ibland känns krystat samt påhittat och mer handlar om att skapa något att hänga upp nyheter på så är den gångna veckans dagar iallafall mer intressanta än kanelbullens dag i mitt perspektiv.

På lördagen var det Stand Up For Journalism Day, en dag då journalistikens betydelse för demokratin uppmärksammas. I tider av misstro mot medier i allmänhet och journalister i synnerhet blir det allt viktigare att peka på och prata om journalisternas viktiga uppdrag att granska makten och politiken. Kritiken mot medier och journalister här på hemmaplan har i vanlig ordning handlat om orättvis behandling av politiker och fokus på skandaler istället för sakfrågor.

Sedan kom dagen då det var tusen dagar kvar till valet, början på den nya eller fortsättningen på den förra valkampanjen.  Dagen uppmärksammas med nyheten om resultatet från en opinionsundersökning som blir kärnan i rapporteringen om socialdemokraternas kris så här tusen dagar före valet. Ingen vågar uttala sig säkert om att någon är rökt denna gång, för vi vet numera att vad som helst kan hända med opinionsstödet på tusen dagar. Men Juholt och andra socialdemokrater får uttala sig under några dagar. Självklart så vill socialdemokraterna prata om det, alltså politiken, men hur de än gör så hamnar fokus trots allt på opinionsraset och dess betydelse för det kommande valet.

Ja, det är inte lätt för de politiska aktörerna att slåss mot medierna och journalisternas förkärlek till användandet av opinionsundersökningar och lägesbeskrivningar av det politiska spelet. Men det är inte heller lätt för medierna och journalisterna att granska sakfrågorna när oppositionens största parti gett sig ut på förlåtelseresa istället för att prata om det, politiken alltså.

Så alla dessa dagar då vi inte pratar om det, politiken alltså, kan man fråga sig om det är journalister eller politiker som  leder tangon i politisk kommunikation och har makten över dagordningen. Ibland är det svårt att prata om det.

Partiledare i tiden

Nu var det så dags för Vänsterpartiet att välja ny partiledare. Det här har ju hittills varit ett år då ovanligt många partiledare bytts ut av olika anledningar och på olika sätt. Allt från slutna processer i Socialdemokraterna, självutnämningar i Kristdemokraterna, öppen debatt i Centern och så nu dokusåpavalet i Vänsterpartiet enligt Brunchrapporten idag. Visst kan man kalla det dokusåpaval eller öråd men det handlar om att de politiska partierna vet att partiledaren är otroligt viktig för parties framgångar i valtider. Även om politiken fortfarande är det centrala så blir det personliga allt viktigare.

När politiken medialisera och medierna får utökat inflytande på politiken så måste partierna och politikerna anpassa sig till medielogiken. Och då blir partiledaren otroligt betydelsefull, de är de som syns och hörs mest i de olika medierna. Eftersom olika medier är den absolut viktigaste källan till information om politik för de flesta medborgare så är det naturligtvis viktigt för överlevnad och framgång att både synas och höras.

Så visst är individen och personligheten viktig när olika partier väljer partiledare även om politiken fortfarande kommer i första hand. Jag tror iallafall att det dröjer innan vi får partiledare med mer skådespelartalanger än politisk erfarenhet i Sverige.